En pappas förlossningsberättelse | Albin Johnsén
albinjohnsen

Albin Johnsén

Annons

En pappas förlossningsberättelse

Efter Franks förlossning (5 år) som var ett akut kejsarsnitt i v.30 under traumatiska omständigheter, så hade varken jag eller Alexandra någon jättehärlig upplevelse att referera till när Ralph (4 månader) var på ingång. Även denna gång så blev det kejsarsnitt men nu ett planerat sådant. Vilket var en helt annan grej! Wow vilken skillnad på dessa två upplevelser :)Efter ett par obligatoriska möten med olika läkare så fick vi tillslut igenom ett beslut om kejsarsnitt då det var Alexandras önskan. Några veckor före födseln så fick vi ett brev hem med en dag och tid för operation. 

Vi fick en tid på morgonen men åkte till SÖS dagen före och hälsade på samt fick en kortare genomgång hur allt skulle fingera. Sen på kvällen lämnade vi Frank hos sin farmor och tidigt på morgonen tog vi en taxi in till SÖS. Vi kändes oss mer förväntansfulla än nervösa. Det var en skön känsla, inte alls stressigt eller läskigt. Mer fjärilar i magen! Väl på SÖS satt vi och väntade tillsammans med ett annat par på en väldigt lugn och avskild avdelning där man hänger timmarna innan operationen. Vi var där 07.00 och själva förlossningen var planerad till klockan 10.00. Vi fick byta om till operationskläder och sen satt vi och kollade på nyhetsmorgon tills dom sa att det var vår tur. Hissen ner ett par våningar och sen in i en operationssal där vi möttes upp av ett jättetrevligt team! Alla var sjukt avslappnade och vänliga. Det var fredag och det kändes typ som personalen hade feeling. Dom frågade om vi ville ha radion på eller inte innan Alexandra fick lägga sig på en sjukhussäng. Jag fick sätta mig vid hennes huvud typ, sen skärmade dom av från huvudet och neråt så vi inte såg resten av kroppen.



Det kom in fler läkare som presenterade sig innan dom körde igång själva operationen. Allt verkade gå väldigt bra tills det plötsligt blev lite dramatiskt då dom inte fick ut Ralph. Ena läkaren hopppade nästan jämfota upp i luften och tog sats för att försöka trycka ut honom. Tillslut fick dom ta hjälp av en sugklocka. Det kanske va 30 sekunder av lite semi-panik men sen var han ute! 


En av sköterskorna sa att jag kunde ställa mig upp och kolla nu när han var ute. Om man inte gillar att se blod eller se rakt in i en uppskuren mage så skulle jag rekommendera att man sitter kvar så ger dom en bebisen istället 🙂 Jag var inte alls beredd på att se så mycket blod!

Vi blev kvar en stund och Ralph fick ligga på Alexandras bröst innan dom rullade oss vidare till uppvaket där vi stannade ett par timmar. Efter det fick vi komma till vårt egna rum och då kom Frank och farmor på besök ganska snabbt. Frank var otroligt ivrig att få se Ralph men blev väldigt besviken. Han tyckte inte alls att han var gullig och frågade ifall vi kunde lämna tillbaka honom 😀 men det gick över snabbt!


Jag skulle säga att hela upplevelsen kändes odramatisk och positiv för oss båda. Mycket pga att personalen var så skön. Men sen såklart var det lyxigt att ha lite erfarenhet från förra gången.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
albinjohnsen

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats